FriskHälsan Dexter

Gilla Kan den svenska flaggan få 1 000 000 likes? 😍👍

så bra

Två råd om du vill bli framgångsrik:1. Bli bra på att säga nej. 2. Begränsa dina möjligheter.Det finns en myt om att framgångsrika människor bara är ja-sägare. Det är i många fall helt tvärtom. Du behöver fokus för att bli bäst.Du behöver prioritera dina närmaste relationer om du ska må bra. Och du behöver prioritera återhämtning för att hålla i längden. Det är därför ingen som är nöjd med sitt liv säger ”ja” till allt.🙅‍♂️🙌 #johanneshansen

Så skönt!

Hej, ni som går in här märker att aktiviteten ligger långt, det beror på att mitt företag är fryst . Utbildat mig till trädgårdsmästare under pandemin så jag jobbar som projektledare/trädgårdsmästare på Två Smålänningar nu.

I går eftermiddag var jag ute på en promenad. På vägen hem passerade jag skolan. Jag hade först tänkt att bara gå förbi men så såg jag en liten flicka som gick för sig själv. Hon såg osäker och lite ledsen ut och såg ut att frysa.

Jag gick över skolgården och gick sakta fram till henne.

- Hej, sa jag. Visst är det kallt ute i dag?

Hon tittade tveksamt på mig och nickade sakta.

- Jag tror det kommer snö snart, sa jag. Tycker du om att åka skridskor?

Hon nickade igen och såg lite gladare ut.

- Det gör jag också, sa jag. Men jag är inte så bra på det. Egentligen skulle jag behöva spänna fast en kudde på rumpan för jag halkar hela tiden. Fast jag tror att det skulle se konstigt ut med en vuxen som åkte runt med en kudde bak.

Nu skrattade hon lite. Hon började berätta om när hon åkt skridskor med sin pappa och provat att göra olika konster som var svåra. Jag började sakta gå vidare över skolgården. Hon gick med mig.

- Vart ska du? sa hon.
- Jag ska hem till mina tre hundar, sa jag. De är busiga så jag måste se om de hittat på något tokigt när jag inte var hemma.

Hon skrattade igen.

- Vad heter du? sa jag. Hon sa sitt namn.
- Jag heter Lotta, sa jag.
- Kommer du tillbaka hit? sa hon.
- Ja, det gör jag. Jag hoppas vi ses igen.

Jag gick vidare och hon stod kvar. Efter en stund ropade hon:

- Hejdå Lotta!
- Hejdå, ropade jag.

Jag vände mig om och såg henne göra små galoppsteg på väg mot skolbyggnaden. Hela jag fylldes av en glad och varm känsla.

Vi underskattar värdet av de små vänligheterna i vardagen. Att se någon och att göra eller säga något som gör deras dag en aning bättre kostar dig ingenting men ger massor tillbaka.

Låt oss skapa ännu en pandemi. En pandemi av värme och medmänsklighet.

Det skolan aldrig lärde dig.