JoyBeing Guidance

Du lever ditt liv. Gör din grej.
Jobbar, tränar, träffar vänner, tar hand om hem och familj.

Känner dig lugn, trygg, i kontroll. Reglerad.

Tills någon du bryr dig om blir inkonsekvent.
Oförutsägbar.
Dyker upp, försvinner, dyker upp igen.
För att sedan försvinna igen.

Och du tappar dig själv.

Dömer dig själv.

“Vad gjorde jag för fel?”
“Var det något jag sa?”
“Är det något fel på mig?”

Du analyserar varje litet ord, varje ansiktsuttryck, varje sms in i minsta detalj.

Hjärnan söker information.
Vill förklara det som känns oavslutat.

Nervsystemet reagerar på ovissheten som ett hot.

Rädsla.
Sorg.
Längtan.

Känslorna vill driva dig framåt.
Lösa problemet.

Sms’a.
Ringa.
Knacka på dörren.
Gråta.
Skrika.
Förstå.

Men ibland reagerar kroppen inte bara på det som händer i stunden, utan på något mycket äldre.

Ett gammalt relationssår.
En rädsla för att bli lämnad.
En del av dig som en gång var beroende av någon annan för att känna sig trygg.

Den delen som är liten, ledsen och rädd.
Inget aktiverar gamla sår som nära relationer.

Men här är skillnaden:
Du är inte liten längre.

Livet går vidare, även i ovisshet och tystnad.
Så se om du kan tillåta ovissheten att få finnas.

Och vara så snäll mot dig själv du bara kan i den.
Inga hårda ord.
Ingen självanklagelse.

Bara fortsätt med ditt liv.
Ta en promenad.
En varm dusch.
En filt.
Ät något snällt.
Stanna hos dig själv.

Det är du värd.

(Annons för egna tjänster)

Tunnelseendet som uppstår när vi envisas med att fokusera all vår energi på något som skaver.
Trots att det inte svarar.
Trots att det tar all vår energi.
Trots att det känns som att ingenting går vår väg.

Ofta svarar vi med att lägga ännu mer energi och fokus på det.
Vi trycker hårdare.
Pushar.
Forcerar.

Ofta blir resultatet att vi blir frustrerade och förtvivlade.
Och upplever att allt är kaos.
Som att hela livet är emot oss.
Som att ingenting fungerar.

Det är när vi ger upp kampen och släpper taget om det som inte svarar, och istället riktar fokus mot det som redan gror och spirar, som livet börjar blomma.

Fokus är inte bara mentalt, utan också energiskt.
Det du ger näring med din energi är också det som växer i ditt liv.

Genom att rikta fokus tillbaka till dig själv, till det som är sant, meningsfullt och roligt, ger du näring till det som faktiskt är viktigt för dig.

Och då svarar livet.
Då börjar det röra på sig igen.



(Annons för egen tjänst)

Ibland kan vi uppleva att vi bär mycket, att vi har många måsten, borden, skullen som vi känner motstånd till. Som triggar tankar som:
Jag vill inte.
Jag orkar inte.
Men jag då?

Vi har alltid ett val, även om det kanske inte känns så i stunden.
Och om det inte känns möjligt eller tillgängligt att säga nej, att inte göra, så är det helt okej.

För egentligen handlar det inte bara om vad du gör, utan med vilken känsla du gör det.
När du gör det där du känner motstånd till:
Kan du vara snäll mot dig själv? (kärlek)
Kan du stanna kvar i dig själv? (trygghet)
Kan du ge dig själv det du behöver? (självmedkänsla)
Kan du vara öppen för nya perspektiv? (nyfikenhet)

Kanske vill du känna något helt annat.
Lekfullhet, kreativitet, eller kanske frihet.

Det spelar ingen roll vilken energi du väljer.
Det viktiga är att du blir medveten om hur du vill känna när du gör det du gör.



(Annons för egen tjänst)

Det finns perioder i livet när vi märker att något inte längre går att tänka sig ur.

När kroppen säger ifrån.
När gamla mönster upprepar sig.
När stress, sorg, skam, överanpassning eller inre otrygghet börjar ta för mycket plats.

Då kan det vara hjälpsamt att inte behöva bära allting själv.

I mitt arbete erbjuder jag 1:1-stöd för dig som längtar efter mer trygghet, självkontakt och mjukhet i det som känns svårt.

Jag arbetar med:
– somatisk terapi
– hypnoterapi
– nervsystemsreglering

Gemensamt för allt mitt arbete är att vi går varsamt fram, i små, snälla steg, med kroppen som en viktig del av processen.

Du behöver inte vara “redo”.
Du behöver inte veta exakt vad som är fel.
Du behöver bara vara villig att möta det som finns, med stöd.

Om du känner dig nyfiken på att arbeta med mig är du varmt välkommen att höra av dig.



(Annons för egen tjänst)

Ju mer vi riktar vår uppmärksamhet mot något, desto mer plats får det i våra liv.
Det vi fokuserar på påverkar våra känslor, tankar, handlingar och i förlängningen vårt mående.

Vi är designade för överlevnad, och därför är det lätt hänt att vi fastnar i negativity bias – alltså att vår radar ständigt söker efter negativa nyheter, åsikter och konflikter.
Det är inte fel eller dåligt. Det är ett biologiskt skydd.

Det som händer när vi fokuserar på faror, negativitet och kaos är att det får mer och mer plats i livet.
Plötsligt är det det enda vi ser i våra flöden, det enda vi pratar om, tänker på och oroar oss över.
Och det börjar kännas som att världen håller på att gå under.

Nervsystemet kan inte alltid skilja på ett verkligt hot och en nyhet.
Det reagerar med överlevnad. Stress.

Och när detta pågår över tid kan det leda till:
– humörsvängningar
– hackig sömn
– orolig mage
– spänningar i kroppen
– svårt att vila

Om du frågar mig behöver du inte titta på nyheterna över huvud taget.
Det gör dig inte till en sämre medmänniska.
Att “vara insatt i vad som händer” förändrar inte nödvändigtvis någonting.
Det finns sällan någon handling i det.

Du får välja att fokusera på det du vill ska ta mer plats i ditt liv och i världen.
Du får fokusera på trygghet, omtanke, glädje och medkänsla.
På det som är fint och redan fungerar.
På det du är tacksam för.

Du får välja vad som ska dominera i ditt liv.
Du får välja vad du vill ge näring åt.

Vad vill du ska dominera i ditt liv?



(Annons för egna tjänster)

Livet är inte linjärt och ingenting är permanent.
Milstolpar är en illusion, ett kulturellt koncept.
Det kan låta provocerande, men det kan också vara frigörande.

Livet är som en uppåtgående spiral, där ungefär samma teman upprepar sig i cykler.
Bara olika versioner av samma företeelser.

Vi får en idé, vi testar den, vi lär oss något av den, vi levlar upp.
Oavsett om det handlar om jobb, boende, partner, en hobby eller ett personligt mål så går vi igenom samma process. Om och om igen.

Mål följs av nya mål, men oftast flyttas de bara.
De ändrar form.

Eftersom det enda som faktiskt är permanent i den här verkligheten är förändring, evolution och förädling, är ingenting som det var för en minut sedan.
Du är inte samma person som du var igår.
Möten, erfarenheter och tidens passerande har förändrat dig.

Och framtiden är bara en idé.
Det du fokuserar på just nu.
När du flyttar ditt fokus, ändras också framtiden.

Eftersom både du och framtiden är i ständig rörelse finns det inget definitivt eller slutgiltigt mål.
Inget du måste uppnå.
Inget du måste hinna till.
Inget att bli klar med.

Ingen press.

Det betyder att du kan andas.
Bara vara.
Njuta av livet.
Ha roligt.

liggerinteefter

(Annons för egna tjänster)

Det som får dig att överanpassa dig, tappa kontakten med dig själv och förminska din sanning är inte menat för dig.

Längtan efter lycka, kärlek och framgång kan driva oss långt utanför oss själva.
Vi trotsar motgångar.
Vi reser oss gång på gång.
Vi ger inte upp.

Det är inte nödvändigtvis ett problem.
Förrän kroppen säger ifrån.

När ingenting känns roligt längre.
När sömnen påverkas.
När vi känner oss hudlösa.
När vi isolerar oss.
När allt känns som kaos.
När vi inte riktigt är ärliga mot oss själva eller andra.

Då kostar det mer än det ger.
Och då kan det vara värt att ta ett kliv tillbaka.

Pausa.
Reflektera.

I den här jakten? har jag kommit närmare eller längre ifrån mig själv?
Ur vilken energi försöker jag uppnå det här målet?
Och hur vill jag känna när jag uppnår det?

Är det en känsla av brist, rädsla eller otrygghet som driver mig framåt?
Eller är jag i överflöd, kärlek och trygghet?

Om det är det första:
då kostar det mer än det ger.
Då riskerar du att överge dig själv.
Då kanske det här inte är vad du behöver just nu.

Och då är det okej att välja bort det.
Det är okej att välja bort det som skapar kaos.



(Annons för egna tjänster)

Vi har alla dagar då vi inte är särskilt nöjda med oss själva.
Dagar när vi har för bråttom och allt blir fel.
Dagar när vi är känsliga och reaktiva.
Dagar när vi inte hinner med allt vi tänkt.
Dagar när vi inte orkar göra något annat än att ligga i soffan.

Det är varken fel eller dåligt. Bara mänskligt.

Det är när vi dessutom dömer oss själva för det som vi överger oss själva.
Ofta blir vi besvikna, arga eller straffande mot oss själva när vi egentligen bara behöver bli hållna.

Det är när vi är stressade, oroliga eller ledsna som vi behöver oss själva som allra mest.

Så nästa gång det händer, se om du kan älska, tillåta och förlåta den del av dig själv som:
– svarade lite fel på ett meddelande
– kände sig ifrågasatt
– inte skrev klart rapporten innan helgen
– kollade Netflix hela helgen
– åt en bulle

Var snäll mot den delen av dig själv.
Var tillåtande mot den.
Acceptera den precis som den är.

Det är så vi bygger självkänsla och inre styrka.
Det är så vi hittar hem.



(Annons för egna tjänster)

Ibland handlar det inte om att du behöver skärpa dig, tänka positivt eller försöka ännu mer.

Ibland handlar det om att ditt nervsystem har varit i överlevnad så länge att kroppen inte längre riktigt vet hur den ska landa.

Du kanske märker det som:
– inre stress eller oro
– svårt att varva ner
– hög anspänning i kroppen
– trötthet eller kollaps
– att du fastnar i fight, flight, freeze eller fawn
– att du förstår mycket intellektuellt, men ändå inte riktigt hittar trygghet i kroppen

Därför erbjuder jag nu Nervsystemsreglering som en egen 1:1-tjänst.

Det här är för dig som vill:
– förstå ditt nervsystem bättre
– känna igen dina mönster och tillstånd
– hitta vägar tillbaka till lugn och trygghet
– bygga nya reglerande vanor över tid

Vi arbetar varsamt, pedagogiskt och kroppsnära.
Inte för att pressa fram förändring, utan för att hjälpa kroppen att få nya erfarenheter av trygghet, närvaro och reglering.

Om det här väcker något i dig är du varmt välkommen att höra av dig.



(Annons för egna tjänster)

Känner du igen känslan av att vara splittrad? Som att hjärtat säger en sak, men hjärnan en annan? Den där lilla viskningen som kommer från kroppen men som hjärnan tolkar som socialt oacceptabel, feg eller ologisk. Så vi ignorerar kroppen, och låter handlingen styras av tanken, precis som vi ofta har lärt oss. Och efteråt lämnas vi ofta med en känsla av obehag.

När vi upprepade gånger lämnar oss själva på det här sättet lär vi oss att inte lita på oss själva, på vår inre kompass. Och det kan skapa en känsla av inre otrygghet och stress.

När vi istället stannar kvar i oss själva tillräckligt länge för att stämma av: överensstämmer mina tankar, känslor och handlingar, eller finns det en konflikt här? Då kan vi göra ett aktivt val som är koherent, som ligger i linje med vår inre kompass.
Så tränar vi upp självtillit.
Och så bygger vi inre trygghet.
Och ur det uppstår ett inre lugn.



(Annons för egna tjänster)