JoyBeing Guidance

Att upptäcka rädsla bakom ett val betyder inte nödvändigtvis att valet var fel.

Du kan genuint vilja göra något, och samtidigt göra det för att känna dig accepterad, trygg eller vald.
Flera saker kan vara sanna samtidigt.
Att upptäcka rädslan bakom ett val betyder inte att du har gjort fel.
Det ger dig bara möjligheten att fråga dig själv:
Vill jag fortfarande det här?
Vill jag det här för mig?
Om det kändes helt tryggt i kroppen, vad skulle jag välja då?

Varför gör jag så mycket?

Ibland hamnar vi i så mycket görande att vi glömmer att stanna upp och känna in hur vi faktiskt mår.

Istället gör vi mer. Träffar fler, presterar mer. Planerar och fixar. Försöker göra rätt. Vara duktig.

Mitt i allt det kan det ibland vara hjälpsamt att stanna upp och fråga sig själv varför man gör allt det här?
Vad det jag egentligen försöker uppnå?
Vilken känsla är det jag hoppas att allt här ska ge mig?
Försöker jag undvika att känna något?
För vem för jag allt det här?

Det är inte alltid lätt att veta vad man vill.
Eller snarare, det är inte alltid lätt att veta om det man vill är okej.
Om andra kommer förstå.
Om de kommer hålla med.
Om de också vill samma sak.
Om de kommer säga ja.
Tacka ja.

Och om de inte gör det, får jag skämmas då?
Betyder det att jag är dålig?
Att jag har misslyckats?
Att jag har gjort fel?
Att jag är fel?

Osäkerheten kan göra att man inte vågar sätta ord på det man vill, inte ens för sig själv.
För om du uttrycker vad du vill så kanske du riskerar att bli besviken.
Att känna ensamhet.
Att känna skam.

Så du kanske skyddar dig.
Tvekar.
Förhandlar med dig själv:
Tänk om mitt önskemål inte tas emot som jag önskar?
Tänk om ingen tycker att min idé är bra?
Det kanske är bättre att jag inte säger något alls.

Men tänk om det tas emot precis som du önskar?
Tänk om andra vill samma sak?
Tänk om de tycker att det är en bra idé?
Tänk om de bara har väntat på att någon ska säga det du själv längtar efter?
Tänk om det till och med berikar någon annans liv?

Tänk om du är rädd helt i onödan.
Tänk om det stöd du längtar efter finns redan där, bara du ber om det.
Om den gemenskap du söker redan finns där.
Om en dörr öppnas bara du knackar på.

Tänk om din värld blir större när du vågar sätta ord på vad du vill.
Att vara sårbar och ärlig med vad du vill kan vara läskigt, Men kan också bygga tillit, fördjupa relationer och stärka kontakten både med dig själv och andra.

När skyddsnätet inte längre finns där.
När något som känts självklart plötsligt försvinner.
När framtiden känns osäker.
Då kan allt plötsligt förändras.

Från att livet bara rullar på till att något känns akut.
Som att saker står på spel, som att ingenting riktigt är säkert längre.

Vi blir rädda.
Nervsystemet signalerar hot och vi går in i kamp, görande, problemlösning.
Vi planerar, gör listor, budgeterar, skickar meddelanden, bokar in, bokar av.
Försöka kontrollera det vi kan.
Kanske offrar vi något för att få något annat.
Justerar oss.
Försöker göra rätt.
Slår knut på oss själva.
Allt för att försöka släcka branden..
För att skapa trygghet.
För att känna sig trygg och säker.
Och det är verkligen inte fel.

När du är i akut överlevnad är det fullt rimligt att säkra upp det som krävs här och nu.
Det är heller inte konstigt om du sover dåligt.
Om magen påverkas.
Om kroppen känns spänd.
Om tankarna snurrar.
Om du vaknar i problemlösningsläge.
Om du går runt med ett obehag i kroppen, en diffus oro eller nervositet.
Om du är helt slt efter en dag av kontroll och görande.

Så länge något upplevs som akut är det inte konstigt om kroppen fortsätter att vara i beredskap.
Det är när du känner dig trygg nog att stanna upp som du kan börja se klarare.
Se hur du faktiskt mår.
Se vilka delar av livet som fortfarande fungerar.
Vilka delar som är trygga.
Och vilka delar som inte ser ut som du vill.
Det är i den stunden som verklig förändring blir möjlig.
Därifrån kan du se vad du redan har.
Komma ihåg vem du är och vad du är kapabel till.
Ta mer medvetna beslut.
Och kanske kan du till och med bli medveten om att du i grund och botten redan är trygg.
Rädsla kan vara snårig eftersom dess uppgift är att försöka hålla dig trygg och säker.
Och ibland kan det vara svårt att på egen hand avgöra vad som är ett reellt hot och vad som är ett gammalt alarmsystem som blivit triggat.
Då kan det vara hjälpsamt att kliva in i ett tryggt rum där du får sätta ord på det du känner, helt ofiltrerat.
Om du känner igen dig i något av detta så är du varmt välkommen att

Vi vill så gärna bli sedda och hörda.
Men någonstans på vägen kanske du har lärt dig att det inte är tryggt och säkert att ta plats. Att prata om det du tycker är intressant eller roligt. Att uttrycka vad du känner.
Kanske möttes det med tystnad, med ilska eller med förminskande kommentarer.
Kanske lärde du dig att skämmas när du tog plats.
Som att du hade varit för mycket.
Pratat för länge om dig själv
Inte tillräckligt fokuserad på den andra.
Haft för starka känslor.

Som vuxen kanske du alltid svarar ‘bra’ på frågan hur du mår. Inte bara av artighet, utan för att det känns säkrast så.
Och sedan riktar du snabbt fokus tillbaka till den andra personen.
Hur mår du?
Hur går det på jobbet?
Vad händer i ditt liv?
Hur är det med familjen?
För där känns det tryggare.

Men innerst inne kanske du känner dig tom.
Inte riktigt sedd.
Inte riktigt hörd.
Kanske finns där ett litet stråk av ensamhet, trots att du är nära någon.

Att inte ta plats i en relation, att inte uttrycka det man faktiskt tänker och känner, kan vara ett sätt att skydda sig. Det betyder inte att det är fel. Nervsystemet gör bara vad det har lärt sig genom upprepade upplevelser av något som någon gång kändes hotfullt.

Men det behöver inte alltid vara så.
Du får ta plats med hela dig själv i relationer.
Du får prata mycket och länge om det som betyder något för dig.
Du får vara ärlig med hur du mår.
Du får säga vad du faktiskt känner.
I en trygg relation behöver du inte göra dig själv mindre för att få vara kvar.

Brus.

Vi är omgivna av så mycket brus, så många timmar om dygnet, att det inte är konstigt att vi går vilse ibland.

Brus i mobilen, laptopen, på jobbet, i tunnelbanan, på caféet, i matbutiken, i relationer.
Brus i form av åsikter, rekommendationer, information, perspektiv och förväntningar.

Och mitt i allt det där söker vi ofta svar.
Vem är jag?
Vad vill jag?
Vad behöver jag?
Vart är jag på väg?
Hur vill jag leva mitt liv?
Hur vi vill att hösten ska kännas? Vad är mitt nästa steg?

Men de svar som är sanna för dig hittar du sällan genom att söka utanför dig själv.
Och de kommer inte nödvändigtvis snabbare för att du försöker tänka fram dem. Pressa fram dem. Forcera dem.
Och de är verkligen inte så lätta att hitta när man inte kan höra sig själv tänka.

Ibland behöver man sänka volymen på bruset. Dra ner på mängden intryck.
Lägga ifrån sig mobilen, vila, ta en promenad utan något i lurarna.
Helt enkelt ge kroppen lite space,
För när bruset sjunker blir det lättare att höra vad som faktiskt pågår inom dig.

Jag hoppas att du, precis som jag, har haft möjlighet att sänka volymen lite i sommar och att du går in i hösten med mer klarhet och riktning.

Och ibland behöver vi stöd i att höra vår egen röst och hålla vår egen riktning när volymen på bruset höjs igen.
I somatisk terapi skapar vi utrymme för just det. Vi riktar uppmärksamheten bort från allt utanför, bort från allt du borde tänka, känna och göra, och närmare det som faktiskt är sant för dig. Så att du lättare kan komma i kontakt med vad du känner, vill och behöver. Så att du kan skapa mer inre trygghet, klarhet och frihet.

Du skapar inte din verklighet med en tanke.

Det är inte en enskild tanke som formar ditt liv.

Det är fokuset du återvänder till.
Platsen du kommer ifrån.
Om och om igen.

Kärlek och trygghet kan inte outsourcas.
Det kan inte först komma från någon annan och sedan bli stabilt i dig.

Förr eller senare behöver det börja inifrån.
Men hur gör man det?

Särskilt när man känner sig rädd, ledsen eller otrygg?

Man övar.
På att vara snäll mot sig själv.
På att stanna upp innan man agerar från rädsla.
På att känna in vad som är sant.
Vad man känner.
Vad man behöver.

På att reglera sitt nervsystem.
På att stanna kvar med sig själv i obekväma känslor.
På att vara den vuxna, vänliga närvaro man själv behöver.

Varje gång du stannar kvar hos dig själv bygger du trygghet.

Varje gång du tar hand om dig själv bygger du självkärlek.

Och när du börjar bygga kärlek och trygghet inifrån skapar du också större möjlighet för trygga och kärleksfulla relationer i ditt liv.

Inte som en quick fix.
Inte som en magisk formel.
Utan som en riktning.

Ett val.
En övning.
Om och om igen.

(Annons för egna tjänster)

Magnetiska personer känns ofta självklara.

Inte för att de aldrig tvivlar.
Inte för att livet alltid är enkelt.
Utan för att de inte lämnar sig själva för att bli valda.

De verkar sällan behöva jaga.
Saker kommer till dem.
Jobb.
Kärlek.
Pengar.
Möjligheter.
Som att de vore en magnet.

Men kanske handlar magnetism inte om att vara perfekt, snyggast eller mest självsäker.

Kanske handlar det om att stanna kvar i sig själv.
För när vi jagar något eller någon för att känna oss älskade, trygga eller värdefulla, kommer vi ofta från energin av att inte redan ha det.

Vi försöker skaffa något utifrån som vi längtar efter att känna inifrån.
Och när vi jagar riktar vi fokus bort från oss själva.
Mot personen.
Mot svaret.
Mot bekräftelsen.
Mot resultatet.

Då växer upplevelsen av brist.
Vi lämnar oss själva lite grann.

När vi istället stannar kvar i oss själva hämtar vi hem energin.

Vi säger till oss själva:
“Jag är redan värd det.”
“Jag är redan älskad.”
“Jag är redan trygg.”
“Jag litar på mig själv.”

Det skiftar fokuset inåt.
Tillbaka till dig.

Och då händer något.
Du blir tydligare.
Lugnare.
Mer hel.
Mer magnetisk.

Inte för att du försöker dra något till dig.
Utan för att du inte längre jagar.
Du är.

(Annons för egna tjänster)

Du som har följt med på den här resan och känner igen dig.

Du som längtar efter att stå stadigt i dig själv genom ovisshet.
Som inte bara vill överleva livet, utan faktiskt leva det.
Du som längtar efter att känna dig trygg inuti, oavsett vad som händer omkring dig.

Som är trött på att bli styrd av rädsla.
Som vill sitta vid ratten i ditt eget liv.

Du som längtar efter att känna dig älskad, sedd och hörd.
Som behöver någon som går bredvid dig när du vandrar vägen hem till dig själv.

Jag erbjuder 1:1-stöd i:
• Somatisk terapi
• Hypnoterapi
• Nervsystemsreglering

Allt börjar med en kostnadsfri konsultation där vi tillsammans känner efter om vi är en bra match för varandra.
Därifrån får resan ta den form och takt som känns rätt för dig.

Genom närvaro i kroppen, djup avslappning och inre processer får nervsystemet möjlighet att mjukna och det undermedvetna visa det som är redo att förstås, förlåtas och frigöras.

Inte för att du ska bli någon annan.
Utan för att du ska få komma närmare den du redan är.
Så att du kan återvända hem.
Till trygghet.
Till frihet.
Till lugn.

Varmt välkommen att höra av dig via DM eller via min hemsida. www.joybeing.se

(Annons för egna tjänster)

Frågan som förändrade mitt liv var inte:
“Varför gör han så?”

Frågan som förändrade allt var:
“Kan jag acceptera ovissheten?”

Vi kan inte kontrollera andra människor.
Inte hur de känner.
Inte hur de agerar.
Inte när de svarar.
Inte om de kommer tillbaka.

Men vi kan ta ansvar för vår egen reaktion.
När någon inte svarar.
När vi lämnas i limbo.
I tystnad.
I oklarhet.
Då vill vi gärna förstå varför.
Nervsystemet vill få ett avslut.

Så vi frågar:
Varför svarar han inte?
Varför hör han inte av sig?
Vad betyder det här?
Gjorde jag något fel?

Vi försöker hitta förklaringar.
Gör antaganden.
Är förstående.
Förlåtande.
Letar efter vad som helst som kan ge systemet lite lättnad.
Lite trygghet.
För en stund.

Men sanningen är:
Vi vet inte.

Och när frågan istället blir:
Kan jag vara okej med att inte veta?
Kan jag vara trygg ändå?
Kan mitt liv gå vidare?
Då händer något.

Då hämtar vi tillbaka energin till oss själva.
Då återvänder vi hem.
Till trygghet.
Till självrespekt.
Till suveränitet.

Och därifrån blir allting möjligt.

(Annons för egna tjänster)