Aura Head Spa

Redo för semestern?
På AuraHeadSpa kan du vaxa dig med professionella produkter som är skonsamma mot huden och passar alla hudtyper

Lyft din blick till nästa nivå

Med lashlift och browlift skapar vi en perfekt balans mellan naturligt och definierat – skräddarsytt efter just dig.

Resultatet? En fräsch, pigg och effortless look – varje dag.

Jag kommer att vägleda dig genom hela livet, min prinsessa – mitt hjärta, mitt allt, min vän för alltid.
Du ska växa upp stark, trygg och med en självklar kärlek till dig själv. Du ska lära dig att ta hand om dig, att sätta ditt eget värde högt och att aldrig be om ursäkt för den du är.

Du ska få omfamna din kvinnlighet fullt ut – den mjuka, den starka, den vackra och den kraftfulla sidan av dig själv.
Jag kommer att stå vid din sida som din stöttepelare, genom allt.

Och du ska få uppleva allt det jag själv inte fick – med frihet, stolthet och ett hjärta som aldrig hålls tillbaka. . Min Mayana 🩷🩷🩷🩷🩷

Lashlift 😍😍😍😍

Min tanke med min lilla salong

Det här har jag burit inom mig länge.
Orden har legat tysta, men känslan har aldrig lämnat mig.Så länge jag kan minnas har jag tagit hand om andra.
Inte för att någon bad mig.
Utan för att det föll naturligt.Jag lagade mat.Jag ordnade.Jag masserade, trådade, sminkade.Jag höll högtiderna samman.Jag såg till att alla runt mig hade det bra. Och jag tyckte om det.Det var så jag visade kärlek.
Men någonstans längs vägen blev jag trött.
Inte på människor –utan på att aldrig få vila i mig själv.
Det hände något oväntat i mitt liv.
Och efter det började jag längta efter något jag inte kunde sätta ord på. Jag visste bara att jag saknade ett hem jag aldrig riktigt haft.
Ett hem där jag inte behövde vara stark. Ett hem där ingen behövde något av mig.
Jag längtade efter att få komma hem och bara… släppa.Inte till ett hem fyllt av måsten.
Inte till listor, ansvar, förväntningar.Utan till ett hem av tystnad.Av värme.Av stillhet.
Jag drömde om att få kliva in någonstans ofixad.
Med bekväma kläder.Med tröttheten kvar i kroppen.Med känslor jag inte hunnit sortera.
Ett ställe där jag inte behövde förklara varför jag var låg.
Eller varför kroppen värkte.
Eller varför jag bara behövde vara tyst.Ett ställe där alla känslor fick finnas.Där det inte fanns rätt eller fel.Bara utrymme.Jag längtade efter att få visa min mjuka sida.
Min feminina sida.Den som ofta får vänta tills allt annat är gjort.Att få vara sårbar utan att känna mig svag.
Att få andas utan att prestera.Att få känna att jag duger –även när jag inte orkar vara perfekt.Och det slog mig hur många kvinnor som bär samma längtan.
Mitt i vardagen. Mitt i styrkan. Mitt i allt vi gör för andra.För att vara kvinna är inte enkelt.
Vi bär mer än vad som syns.Vi håller ihop.Vi läker.
Vi anpassar oss. Vi hittar lösningar när ingen annan gör det.Vi är ofta de som står kvar
när allt annat skakar. Men även vi behöver bli hållna. Även vi behöver någonstans att få vila.
Och där, i den längtan, föddes min lilla salong.

Inte som en affärsidé.Utan som ett svar på ett behov i mitt eget hjärta.Jag ville skapa det hem jag själv saknade.Ett hem där kvinnor får komma precis som de är. Utan fasad.Utan krav. Ett hem där man inte ska bli någon annan –utan där man får komma tillbaka till sig själv. Och idag, när jag ser vilka som kliver in genom dörren,känner jag en tacksamhet jag knappt kan beskriva.
Under den här resan har jag fått möta så många kvinnor.Så mycket styrka.Så mycket sårbarhet. Så mycket skönhet i det ofullkomliga.
Om jag inte hade vågat följa den här känslan
hade jag aldrig fått möta er. Och det känns stort. Och ödmjukt. Och väldigt, väldigt sant.
Jag vet inte vart vägen leder härifrån.
Men jag vet att vi inte går den ensamma.Vi växer tillsammans.
Vi håller varandra. Vi påminner varandra om att vi räcker till.
Och någonstans mitt i allt det här
har min längtan blivit ett hem.
För mig. För dig. För oss.

Inte som en affärsidé.Utan som ett svar på ett behov i mitt eget hjärta.Jag ville skapa det hem jag själv saknade.Ett hem där kvinnor får komma precis som de är. Utan fasad.Utan krav. Ett hem där man inte ska bli någon annan –utan där man får komma tillbaka till sig själv. Och idag, när jag ser vilka som kliver in genom dörren,känner jag en tacksamhet jag knappt kan beskriva.
Under den här resan har jag fått möta så många kvinnor.Så mycket styrka.Så mycket sårbarhet. Så mycket skönhet i det ofullkomliga.
Om jag inte hade vågat följa den här känslan
hade jag aldrig fått möta er. Och det känns stort. Och ödmjukt. Och väldigt, väldigt sant.
Jag vet inte vart vägen leder härifrån.
Men jag vet att vi inte går den ensamma.Vi växer tillsammans.
Vi håller varandra. Vi påminner varandra om att vi räcker till.
Och någonstans mitt i allt det här
har min längtan blivit ett hem.
För mig.För dig.För oss.

Min tanke med min lilla salong

Det här har jag burit inom mig länge.
Orden har legat tysta, men känslan har aldrig lämnat mig.Så länge jag kan minnas har jag tagit hand om andra.
Inte för att någon bad mig.
Utan för att det föll naturligt.Jag lagade mat.Jag ordnade.Jag masserade, trådade, sminkade.Jag höll högtiderna samman.Jag såg till att alla runt mig hade det bra. Och jag tyckte om det.Det var så jag visade kärlek.
Men någonstans längs vägen blev jag trött.
Inte på människor –utan på att aldrig få vila i mig själv.
Det hände något oväntat i mitt liv.
Och efter det började jag längta efter något jag inte kunde sätta ord på. Jag visste bara att jag saknade ett hem jag aldrig riktigt haft.
Ett hem där jag inte behövde vara stark. Ett hem där ingen behövde något av mig.
Jag längtade efter att få komma hem och bara… släppa.Inte till ett hem fyllt av måsten.
Inte till listor, ansvar, förväntningar.Utan till ett hem av tystnad.Av värme.Av stillhet.
Jag drömde om att få kliva in någonstans ofixad.
Med bekväma kläder.Med tröttheten kvar i kroppen.Med känslor jag inte hunnit sortera.
Ett ställe där jag inte behövde förklara varför jag var låg.
Eller varför kroppen värkte.
Eller varför jag bara behövde vara tyst.Ett ställe där alla känslor fick finnas.Där det inte fanns rätt eller fel.Bara utrymme.Jag längtade efter att få visa min mjuka sida.
Min feminina sida.Den som ofta får vänta tills allt annat är gjort.Att få vara sårbar utan att känna mig svag.
Att få andas utan att prestera.Att få känna att jag duger –även när jag inte orkar vara perfekt.Och det slog mig hur många kvinnor som bär samma längtan.
Mitt i vardagen. Mitt i styrkan. Mitt i allt vi gör för andra.För att vara kvinna är inte enkelt.
Vi bär mer än vad som syns.Vi håller ihop.Vi läker.
Vi anpassar oss. Vi hittar lösningar när ingen annan gör det.Vi är ofta de som står kvar
när allt annat skakar. Men även vi behöver bli hållna. Även vi behöver någonstans att få vila.
Och där, i den längtan, föddes min lilla salong. Fortsätter i nästa inlägg