Kläm & Knåda

Vilken söndag, WOW.

Jag har mitt upplägg för Hälsomässan 17/10 klart men funderar lite mer över vad är det man vill ha med sig från just en hälsomässa.

Vad skulle du vilja ha med dig, hur tänker du?

Själv önskar jag en upplevelse, en ny insikt och något konkret att ta vidare.

En dag som kommer vibrera av magisk energi🤩 Dela gärna inlägget och sprid till alla du känner och inte känner ❤️

DaoSense skriver om sötsug och det sett ur kinesisk medicinsk vinkel. Varför du blir sötsugen – vad din kropp försöker berätta för dig

På svenska.

Länk i kommentarerna till texten.

“Chilla Gorilla” är min lilla påminnelse om att vi inte alltid ska jaga nästa lösning, fixa kroppen och prestera hälsa.

Nervsystemet behöver mindre kämpande och mer lugn.

Gorillan är stark men här behöver den inte visa det. Den kan bara chilla 😄 Det passar ganska fint tycker jag med hur jag tänker kring kraniosakral terapi, mindre press men mer möjlighet för kroppen att landa och hitta tillbaka själv.

Och hang loose-tecknet har jag med mig sedan 80-talet, det coolaste men kunde göra liksom, så fick det bli 😂

Kom ihåg Hälsomässan på Furan 17/10.

Ja jag vet ju inte hur andra jobbar men jag vill bara säga som så här, igen, att...

Det är inte bara vagusnerven.

När kroppen fastnar i fight, flight eller freeze är det hela nervsystemet som är med.

Hjärnan, andningen, muskelspänningen och det autonoma nervsystemet samspelar hela tiden.

Behandling handlar därför inte om att “fixa vagus”. Det handlar om att hjälpa kroppen att växla ner och hitta tillbaka till balans. Under noll tvång men genom att låta nervsystemet känna sig tryggt, då sker förändring.

Stilla först, förändring följer.

Kläm & Knåda är på plats, välkommen och välkommen även du som vill "ställa ut", hör av dig till [email protected]

Så arbetar jag...

I biomekanisk kraniosakral terapi behöver jag inte en berättelse om tidigare skador, diagnoser eller allt vad man varit med om.

Jag utgår främst från hur kroppen och nervsystemet svarar här och nu. Genom olika grepp lyssnar jag efter rörelse, spänning, motstånd och förändring och låter kroppens respons visa vägen vidare.

Det betyder inte att din historia är oviktig. Det är för att jag inte i förväg vill bestämma vad ett besvär beror på och jag vill helst inte tolka kroppens reaktioner i efterhand heller. Min tes är, allt hänger ihop och vi tar det som är, här och nu.

Att gång på gång behöva återberätta svåra händelser kan dessutom väcka kroppens stressreaktioner igen och därför frågar jag inte mer än vad som faktiskt behövs för behandlingen. Vissa skador och sjukdomar kan dock behöva ett annat tänk.

Du behöver alltså inte förklara eller återberätta din historia för att behandlingen ska fungera. Det är en kroppsbaserad behandling och inget samtal.

För mig är alltså kroppen en sammanhängande helhet. Fascia, leder, muskler, andning och nervsystem påverkar varandra och en förändring på ett ställe kan ge respons någon helt annanstans.

Därför frågar jag mindre än vad du är van vid. Jag behöver inte alltid veta hela orsaken för att kunna arbeta med det kroppen visar mig i stunden.

Välkommen

Börja med nervsystemet.

Tänk att du nästan halkar.

På en bråkdels sekund spänner sig kroppen. Du hinner inte tänka på vilka muskler som ska reagera eller hur du ska sätta foten.

Nervsystemet sköter det automatiskt.

Samma sak kan hända när något gör ont, har varit skadat eller känns osäkert. Kroppen kan öka muskelspänningen, begränsa en rörelse eller börja belasta annorlunda.

Det är ett sätt att skydda.

Därför börjar vi med nervsystemet.

I behandlingen använder jag mjuka, precisa grepp och manuella tekniker på olika delar av kroppen t ex skallens ben, bäckenet, diafragman, övre bröstkorg, tungbenet. Greppen ger nervsystemet ny information att arbeta med.

Sedan får kroppen själv svara.

Vi försöker inte tvinga en muskel att slappna av eller bestämma vilken förändring kroppen ska göra.

Ny information in ger möjlighet till ett annat svar ut.

Varför skyddar kroppen?

För att det är en del av nervsystemets jobb. Kroppen reagerar innan du hinner tänka. Vid fara kan den göra sig redo att kämpa, fly eller bli stilla. Det är nervsystemets automatiska skyddssystem. Om något gör ont eller uppfattas som osäkert kan kroppen automatiskt öka spänningen, minska en rörelse eller börja använda kroppen på ett annat sätt.

Vad är gamla mönster?

Invanda sätt att röra, spänna eller belasta kroppen.

Har du till exempel haft ont i ena foten börjar du kanske gå annorlunda utan att tänka på det. Kroppen hittar ett sätt som fungerar för stunden och kan fortsätta använda det även senare. Detta blir en ny trygghet.

Vad är tonus?

Tonus betyder helt enkelt hur mycket spänning eller aktivitet som finns i en muskel.

Nervsystemet justerar detta hela tiden, utan att du behöver tänka på det.

Vilka vävnader?

Musklerna är ofta det enklaste att känna en förändring i.

Kroppen har också ett stort bindvävssystem som omsluter, förbinder och ger stöd åt kroppens olika delar. Fascia är en del av detta system.

När kroppens sätt att spänna sig och röra sig förändras, förändras också belastningen på andra vävnader och leder.

Vi skapar förutsättningarna. Kroppen gör jobbet.

Ett nervsystem som fortfarande uppfattar att det behöver skydda har ingen anledning att släppa sitt försvar.

Därför handlar behandlingen inte om att pressa kroppen förbi motståndet utan om att ge den förutsättningar att inte behöva hålla emot.

Trygghet först. Sedan kan förändring ske.

Välkommen är du.

Att valla hem sig själv, kom ihåg det.

Ibland behöver man inte lösa hela sitt inre världsläge.

Inte förstå allt.
Inte laga allt.
Inte hitta orsaken till varje känsla, varje spänning, varje tanke som gått vilse.

Ibland behöver man bara börja valla hem sig själv.
Som en stilla buföring inåt.

Samla ihop alla delar som sprungit åt olika håll under dagen.

Den del som varit stark.
Den del som varit rädd.
Den del som försökt prestera.
Den del som hållit ihop.
Den del som egentligen bara längtat efter att få lägga sig ner.

Inte med piska.
Inte med krav.
Inte med “skärp dig nu”.

Utan med en mjukare röst,

Kom nu.
Vi går hemåt.
Vi behöver inte lösa livet ikväll.

Kanske är vila inte alltid något man kastar sig in i.
Kanske är vila något man långsamt leder sig själv tillbaka till.

En filt.
Ett andetag.
En hand på kroppen.
En vänligare tanke än den förra.

Och någonstans där, i det lilla, börjar nervsystemet förstå,

Det är inte mer kamp nu.
Det är kväll.
Det är hemkomst.

Jag behöver inte bli färdig människa innan jag får vila.
Jag får vila ändå.